Liksom alla doggar härstammar
troligtvis även den franska bulldoggen från molosserhundar från den
antika grekiska provinsen Epirus och från det romerska kejsardömet,
vilket hade ursprunget till den engelska bulldoggen, samt från s k
alanohundar (alanerna var ett medeltida nomadfolk) och från franska
stora doggar och dvärgdoggar.
Den franska bulldoggen av idag är
troligtvis resultatet av olika korsningar som gjordes av entusiastiska
uppfödare i Paris på 1880-talet. Vid denna tid hålls den franska
bulldoggen främst av dem som skötte ruljangsen i Hallarna. Rasen
charmade överklassen och artistvärlden med sitt egenartade utseende och
sätt och kom snabbt att bli populär. Den första rasklubben bildades 1880
i Paris. Den första franska bulldoggen registrerades 1885 och den första
rasstandarden fastställdes 1898, samma år som den franska kennelklubben
erkände rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes ut fr. o m 1887.
En
fransk bulldogg ar en ovanligt charmerande hund och kallas med all rätt
hundarnas clown. Det ar inte endast for sitt clownliknande utseende,
utan Även i högsta grad for sitt lustiga satt att bete sig, som rasen
har fått sitt smeknamn. Någon har sagt att man äger inte en fransk
bulldogg, utan man ägs av den, och det är faktiskt mitt i prick. En stor
fördel ar att den franska doggen anpassar sig sa 1ätt till familjens
rutiner.
En sportig familj har en fin följeslagare i
svampskogen, likaväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund.
Heta sommardagar vill (skall) den franska bulldoggen motioneras
sparsamt. Han föredrar då att bara ligga och lata sig i solen en stund,
(för att sedan släntra in i skuggan får en välbehövlig svalka.
Det ar ingen kennelhund vi talar om utan en typisk familjehund, som
helst vill vara medelpunkten. Det ar en mycket klok och lättlärd hund,
som gärna "showar" lite extra när han har publik. Han kan dock vara
ganska så envis nar andan faller på. En fransk bulldogg är trots sin
litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en "stor" hund i ett
praktiskt litet format.
Inga ärftliga höftleds-/eller
ögonsjukdomar är kända. Däremot kan valpningen vara mer komplicerad an
normalt, och det är inte ovanligt med kejsarsnitt Fransk Bulldogg Klubb
arbetar aktivt for att de självvalpande tikarna skall öka i antal.
Precis som i andra raser kan hudallergier förekomma, och detta ar en
angelägen fråga, som naturligtvis de seriösa uppfödarna är medvetna om,
och inriktar avelsarbetet därefter.
Karakteristiskt for en
fransk bulldoggs utseende är det kvadratiska, tunga huvudet med
rättuppstående s k fladdermusöron, och de mörka runda ögonen. Vidare den
korta kraftiga kroppen med en medfödd kort svans. Svansen är alltså inte
kuperad, som en del tror. När man har sett en fransk bulldogg djupt in i
de mörka ögonen så är man definitivt fast.
Det finns tre godkända
färger. Vanligast ar den mörkt tigrerade doggen med vita tecken.
Dessutom finns gul med eller utan svart mask samt "skäck",
dvs. en dogg
där det vita väger över hundens tigrerade eller gula grundfärg. Även
helt vita doggar ar godkända.
Vid planerat valpköp rekommenderas ett samtal med Fransk Bulldogg Klubbs
rasinformatörer
|