Detta är en allmän hälsoenkät.
Syftet är att få en övergripande bild av hälsoläget på rasen.
Alla fransk bulldoggsägare kan fylla i enkäten.Du behöver INTE vara medlem i fransk bulldoggsklubb.
Du uppger inte din eller din hunds identitet, utan fyller i enkäten anonymt.
Har du fler än en hund, fyller du i en enkät per hund. 
Enkäten går direkt till veterinär Jonna Petersson, som utför bearbetning o sammanställning.
Svaren kommer att användas för kartläggning av rasens hälsa, som statistik o som underlag i revideringen av RAS. 
Om du av någon anledning inte har möjlighet att skicka enkäten via Internet, kan du skriva ut den o skicka med vanlig post. 
Adressen är då:

Jonna Petersson
Vänga Rättaregården
513 92 FRISTAD

jonna_petersson@fbksverige.se

Enkäten finns även i Word format, öppna dokumentet och spara på din hårddisk som förslagsvis nummer 1,2,3 osv om du har fler än en hund. skicka sedan det ifyllda dokumenetet.

Demodicos Canis

Demodex canis, hårsäckskvalster, hos hund, anses vara vanligt förekommande hos de flesta hundar, men ger symtom endast hos ett mindre antal. Normalt finns en mindre mängd demodex-kvalster i hårsäckarna på helt friska hundar. Även hos friska människor finns en variant av kvalstret, Demodex folliculorum, som lever i hårsäckar och talgkörtlar Hos en hund med friskt immunförsvar ger kvalstret vanligen inga symtom. Däremot kan individer med nedsatt immunförsvar, framför allt hundar med en rubbning i T-lymfocyterna (en typ av vita blodkroppar) få symtom som kan vara antingen lokala eller generella.

Demodicos förekommer framförallt hos unga hundar från 6 månaders ålder, men också hos gamla djur och då gärna lokalt, t ex på tassarna.
De lokala symtomen består av lokal hårlöshet i form av små runda fläckar utan inflammatorisk reaktion. Fläckarna förekommer särskilt i ansiktet. Spontan självläkning sker ofta men det förekommer också kroniska förlopp och även att reaktionen övergår i en kronisk inflammation och, som följdsjukdom, en infektion i huden.

Källa: ”Hundens sjukdomar” av Birgitta Wikström och Josefine Öberg. ”Infestation med Demodex Canis hos hund- Är demodicos en ärftlig sjukdom?” av veterinär Berndt Klingenborn          

Fördjupning och avelsrekommendationer

http://www.sshk.a.se/Demodex2008.pdf

http://www.pinschersektionen.se/halsa/Demodex.doc

Atopisk dermatit

Atopisk hudreaktion orsakas av överkänslighet för ämnen i luften. Vanliga allergener är pollen, husdamm, kvalster och epitel (hudflagor) från djur och människor.

Flertalet fall av atopi debuterar vid 1-3 års ålder. Hos hund leder sjukdomen framför allt till hudinflammation och klåda. Ofta ses en sekundär bakterieinfektion i huden, som kan yttra sig som rodnad, småplitor och varkulor.

Atopi är vanligen medfödd och visar sig tidigt i livet, ofta före ett års ålder. Hunden får intensiv klåda och huden blir röd och svullen särskilt runt mun och ögon, under tassarna och i armvecken och i svårare fall över hela kroppen.

Även slemhinnorna runt ögonen kan bli rödsvullna så att ögonen tåras och kliar.
Diagnosen atopi ställs på de typiska symtomen och efter uteslutande av andra yttre orsaker som exempelvis ohyra.

Den bör bekräftas med hudbiopsi och allergitest.

I Sverige är atopi en vanlig orsak till hudsjukdom hos hundar.

Hos människor nedärvs atopi ofta dominant med ofullständig penetrans.  För hund är arvsgången inte utredd.

Källa: SKK, anomalex, artikel av veterinären Berit Wallin Håkansson

Fördjupning.

http://ex-epsilon.slu.se/archive/00001694/01/Atopisk_dermatit_hos_hund.pdf

Furunkulos

 Ordet furunkel härleds från ett latinskt ord för "småtjuv" som i överförd bemärkelse kommit att användas om inflammation i hudens hårsäckar. Vid kraftig furunkulos brister hårsäckarna och hår och hornämne läcker ut och ger en inflammation i djupa hudlager. På hudytan ser man en lokal varbildning, en furunkel. Inflammationen kan kompliceras av infektion med bakterier
Furunkulos kan ses som en följdsjukdom till atopi, demodicos och brist på sköldkörtelhormon (så kallad hypothyreos). Om man bara ser en enstaka furunkel, kan den vara orsakad av något främmande föremål som trängt igenom huden. Många hundägare förknippar symtomet furunkulos med en sjukdom som ger varbölder mellan tårna och som även kallas "boxersjuka" efter en av de drabbade raserna. Furunkelbildning förekommer även på andra delar av kroppen vid olika hudsjukdomar varav en del visar viss rasbundenhet.

 Bölder i tassarna ("tassfurunkulos", pyogranulom)

Den direkta översättningen av ordet pyogranulom är ”läköttsknuta med var”. Ett pyogranulom har en tjock kapsel och innehåller var som antingen kan vara sterilt (bakteriefritt) eller innehålla bakterier som annars inte orsakar sjukdom. Tassfurunkulos ses speciellt hos boxer, engelsk bulldog, grand danois, labrador retriever och schäfer. Förutom mellan tårna kan tassfurunkler förekomma bakom stora trampdynan och högre upp längs benen, i grov hud på armbågar och hasar och till och med upp på låren. Hundar med tassfurunkulos drabbas oftare än andra av pododermatit, en inflammation/infektion i huden på tassens undersida.
Pyogranulom och pododermatit behandlas vanligen med kortison och även med antibiotika.

Långsiktigt kan injektioner med små bakteriedoser, så kallad hyposensibilisering, hålla problemet under kontroll.

Vissa raser och vissa familjer drabbas oftare än andra av pyogranulom och pododermatit vilket tyder på en genetisk eller konstitutionell bakgrund. Olämplig byggnad av tassen och/eller simhuden kan vara sådana faktorer. Dåligt immunförsvar är en möjlig orsak till sterila pyogranulom, liksom hypotyreos och demodikos. I det enskilda fallet kan den exakta orsaken vara svår att fastställa

Akne (hakfurunkulos)

Hos unga hundar av vissa raser förekommer inflammation i hårsäckarna på haka och/eller läppar. Förändringarna ses särskilt hos dobermann, engelsk bulldogg, grand danois, korthårig vorsteh, mastiffer, retrievers och weimaraner

Nosryggsfurunkler

Förändringarna är ovanliga och förekommer sällsynt hos collie, pointer, schäfer och andra långskalliga hundraser. De kan förväxlas med en form av pemfigus (autoimmun hudsjukdom).

Källa: SKK anomalex- sund hundavel- genetiska anomalier hos hund

Knäleden

Patellaluxation

Ordet patella är en diminutiv (”liten”)-form av det latinska ordet patina, som betyder ”en platt skiva”.

Beskrivningen passar på människans knäskål men mindre bra på hundens.

Hos hunden är patella oval till formen.

Uppkommer luxationen hos den växande individen kan den fortsatta tillväxten och utvecklingen av knäleden påverkas negativt och leden blir missbildad och defekt. Förändringarna sker både på patella och på knäledsfåran med dess ledåsar.

De senare kan slitas ned helt eller deformeras. Vid patellaluxation hos den färdigvuxna individen sker mestadels rent mekaniska skador. Skadan kan i en förlängning innebära att brosket slipas ner till underliggande ben. En inflammatorisk reaktion uppstår och en brosknedbrytande process inleds, en så kallad degeneration, vilket leder till artros i leden

Lateral och medial
Det finns två former av patellaluxation.

1. Lateral, som i det här sammanhanget, betyder”på utsidan”. Patella glider över den yttre rullkammen, mindre vanlig och förekommer framför allt hos några medeltunga raser, exempelvis flatcoated retriever, storpudel och wachtelhund.
   
2. Medial betyder ”på insidan”. Patella glider över den inre rullkammen. förekommer nästan bara hos hundar med mindre än 10 kilos vuxenvikt.

Symtom
Hundar med lindrigt glappande knäskålar kan vara helt obesvärade.

De varken haltar eller har ont. Andra blir halta då och då och det förekommer att knät låser sig i böjt läge.
Låsningen kan gå över av sig själv eller vara permanent och hunden då är låghalt eller hoppar på tre ben. Patellaluxation kan enkel eller dubbelsidig.

Hund som ofta är halt och/eller har ont av luxationen kan behandlas med operation.

Anatomisk utformning styrs av det genetiska arvet, därför måste man betrakta patellaluxation som en ärftlig defekt.

Dock finns inga entydiga vetenskapliga genetiska studier som bekräftar detta.

Det finns flera teorier och man misstänker att flera gener är involverade (polygen nedärvning).

Frekvensen av patellaluxation varierar mellan raserna och även inom samma ras och linje, vilket skulle tala för en genetisk bakgrund.

Källa: Hundsport, redaktionellt, veterinären Berit Walin Håkansson berättar

          Doggy Rapport, artikel av veterinär Ole Frykman

Fördjupning

Hundsport | Redaktionellt | Veterinären berättar... | Patellaluxation

http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/05/rapport0205.pdf