URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Frankrike
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund, vakthund.
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion 11
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:Liksom alla doggar härstammar troligtvis även
den franka bulldoggen från molosserhundar från
den antika grekiska provinsen Epirus och från
det romerska kejsardömet, vilka var förfäder
till den engelska bulldoggen, samt från s.k.
alanohundar (alanerna var ett medeltida
nomadfolk) och från franska doggar och
dvärgdoggar.
Den franska bulldoggen av idag är troligtvis
resultatet av olika korsningar som gjordes av
entusiastiska uppfödare i Paris på 1880-talet.
Vid denna tid hölls den franska bulldoggen
främst av dem som skötte ruljangsen i Hallarna.
Rasen charmade överklassen och artistvärlden
med sitt egenartade utseende och sätt och kom
snabbt att bli populär. Den första rasklubben
bildades 1880 i Paris.
Den första franska bulldoggen registrerades 1885
och den första rasstandarden fastställdes 1898,
samma år som den franska kennelklubben erkände
rasen fransk bulldogg. Rasen ställdes ut fr.o.m.
1887. Standarden modifierades 1931-32 samt 1948;
den omformulerades 1986 av H.F. REANT och R.
TRIQUET (publicerad av FCI 1987) samt därefter
än en gång 1994 av Franska Bulldoggklubbens
styrelse i samarbete med R. TRIQUET.
HELHETSINTRYCK:
Helhetsintrycket är typiskt för en dvärgdogg.
Den franska bulldoggen skall vara liten men
kraftigt byggd i förhållande till sin storlek.
Den skall vara kompakt med samlade proportioner.
Den skall vara korthårig, ansiktet skall vara
kort och trubbigt, öronen skall vara
upprättstående och svansen skall vara medfött
kort. Den franska bulldoggen skall ge intryck av
att vara aktiv och intelligent. Den skall vara
välmusklad, ha en kompakt kroppsbyggnad och en
kraftig benstomme.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:
Rasen skall vara sällskaplig. glad, lekfull,
sportig och vaken. Den är speciellt tillgiven
mot sina ägare och mot barn.
HUVUD:
Huvudet skall vara mycket kraftigt, brett och
kvadratiskt. Huden på huvudet bildar nästan
symmetriska rynkor. Den franska bulldoggens huvud
karaktäriseras av att käk-nos-partiet är
mycket kort, samtidigt som skallpartiet har en
bredd som kompenserar vad det har förlorat i
längd.
Skallparti: Skallen skall vara mycket bred, med
nästan flat hjässa och kraftigt välvd panna.
Ögonbrynsbågarna skall vara markerade samt
skilda åt av en, särskilt vid ögonen, väl
utvecklad fåra, som inte får fortsätta upp i
pannan.
Stop: Stopet skall vara kraftigt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara bred, mycket
kort och uppåtsvängd, med väl öppna och
jämnstora näsborrar. Näsborrarnas riktning
samt den uppåtsvängda nostryffeln måste ändå
tillåta en normal andning genom nosen.
Nosparti: Nospartiet skall vara mycket kort. Det
skall vara brett med samlade symmetriska veck,
som fortsätter ner på överläpparna.
(Nospartiets längd skall vara ungefär 1/6 av
huvudets totala längd.)
Läppar: Läpparna skall vara tjocka, en aning
lösa och svarta. Underläppen skall framtill
möta överläppen så att tänderna och tungan
fullständigt döljs. Från sidan sett skall
överläppen bilda en nedåt avrundad linje och
helt täcka underläppen, men inte så att den
kommer att hänga nedanför underkäkslinjen.
Tungan får aldrig vara synlig.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara breda,
fyrkantiga och kraftiga. Underkäken skall bilda
en bred, uppåtsvängd kurva mot överkäken.
När munnen är sluten mildras den framskjutande
underkäken (underbettet) av överkäkens bågformade ben. Denna bågform är nödvändig
för att undvika en alltför framskjuten
underkäke.
Underkäkens incisiver får under inga
förhållanden vara belägna innanför
överkäkens incisiver. De nedre incisiverna
skall vara bågformigt placerade i käken.
Käkarna får varken vara sneda (i sidled) eller
skeva. Incisivtandradens bågform behöver inte
vara helt exakt. Huvudsaken är att över- och
underläppen förenas så att de täcker
tänderna helt.
Kinder: Kindmuskulaturen skall vara väl
utvecklad men inte bullig.
Ögon: Ögonen skall ha ett alert uttryck. De
skall vara placerade lågt, ganska långt från nostryffeln och framför allt långt ifrån
öronen.
Ögonen skall vara mörka, tämligen stora, runda
och lätt framträdande. När blicken riktas rakt
fram får inget spår av vitt synas.
Ögonlocksränderna skall vara svarta.
Öron: Öronen skall vara medelstora och breda
vid basen med avrundade spetsar
(fladdermusöron). De skall vara högt men inte
alltför tätt placerade och burna upprätt.
Öronen skall vara framåtriktade. Huden på
öronen skall vara tunn och mjuk.
HALS:
Halsen skall vara kort, lätt välvd och utan
överflödigt halsskinn.
KROPP:
Överlinje: Överlinjen skall vara gradvis
uppåtstigande. Den skall nå sin högsta punkt
över ländpartiet, varefter den skall slutta
brant mot svansen. Denna form, som är mycket
önskvärd, medför ett kort ländparti.
Rygg: Ryggen skall vara bred och muskulös.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och
brett.
Kors: Korset skall vara sluttande.
Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara cylindrisk
och djup.
Revbenen: Revbenen skall vara tunnformigt
rundade.
Bringa: Bringan skall vara mycket bred.
Underlinje: Buk och flanker skall vara uppdragna
utan att vara vinthundslika.
Svans: Svansen skall vara kort, lågt ansatt och
skall bäras tätt mot bakdelen. Den skall vara
tjock vid roten och skall vara skruvad eller med
medfödd svansknyck samt skall smalna av mot
spetsen.
Även i rörelse skall svansen bäras under
rygglinjen. Tillåtet, men inte önskvärt, är
en relativt lång, skruvad och avsmalnande svans
(som dock inte får nå nedanför hasleden).
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara parallella sedda såväl
från sidan som framifrån.
Skulderblad: Skulderpartiet skall vara kort och
kraftigt med fast och väl framträdande
muskulatur.
Överarm: Överarmen skall vara kort.
Armbåge: Armbågarna skall sluta väl an mot
kroppen.
Underarm: Underarmarna skall vara korta, stå
väl åtskilda samt vara raka och muskulösa.
Handlov: Handloven skall vara fast och kort.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara fast och
kort.
Tassar: Framtassarna skall vara runda, små, typ
s.k. kattfot. De skall stå stadigt på marken
och vara lätt utåtvridna. Tårna skall vara
mycket kompakta med korta kraftiga och väl
särade klor.
Trampdynorna skall vara hårda, tjocka och
svarta. Hos tigrerade hundar bör klorna vara
svarta. Hos skäckar och hos fawnfärgade hundar
föredras mörka klor, men ljusa klor är
tillåtet.
BAKSTÄLL:
Bakbenen skall vara kraftiga och muskulösa och
något längre än frambenen, vilket gör att
länden kommer att ligga högre än manken. Benen
skall vara parallella sedda såväl från sidan
som bakifrån.
Lår: Låren skall vara muskulösa och fasta, men
inte alltför rundade.
Has: Hasleden skall vara tämligen lågt ansatt.
Den skall inte vara alltför vinklad, men
definitivt inte heller alltför rak.
Mellanfot: Has och mellanfot skall vara starka
och korta.
Tassar: Baktassarna skall vara mycket kompakta.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara fria. Fram- och bakbenen
skall röra sig parallellt med kroppens
mittlinje.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, tätt åtliggande, mjuk och glänsande.
Färg:
- enhetligt fawn eller tigrerad pälsfärg, med
eller utan begränsade vita fläckar
- vit pälsfärg, med eller utan medelstora till
stora fawnfärgade eller tigrerade fläckar.
Alla nyanser av fawn är tillåtna, från ljust
beige till rött.
Hos vita hundar, vilka är av utmärkt kvalitet,
och som har mycket mörka ögon, svart nostryffel
och svarta ögonlockskanter, kan viss
avpigmentering i ansiktet undantagsvis tolereras.
STORLEK/VIKT:
Vikten skall inte understiga 8 kg och inte
överstiga 14 kg. Hos en hund i god kondition är
storleken i proportion till vikten.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och
skall bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
Hundar som har knipta näsborrar och som har
överansträngd andning
Läppar som inte framtill sluter an mot varandra
Ljusa ögon
Alltför rikligt halsskinn
Lösa armbågar
Hasor som är för raka eller felställda
framåt.
För högt buren, för lång eller onormalt kort
svans
Små färgprickar i vit pälsfärg (s.k. ticking)
För lång päls
Dåligt pigment på läpparna
Felaktigt rörelsemönster
ALLVARLIGA FEL:
- När incisiver syns när munnen är stängd
- När tungan syns när munnen är stängd
- Stela frambensrörelser
- Pigmentlösa fläckar i ansiktet.
- Över- eller undervikt
DISKVALIFICERANDE FEL:
- Olikfärgade ögon
- Nostryffel med annan färg än svart
- Kluven läpp
- Hundar hos vilka de nedre incisiverna är
placerade innanför de övre incisiverna
- Hundar hos vilka hörntänderna är ständigt
synliga när munnen är stängd
- Öron som ej bärs upprättstående
- Kuperade öron, svans eller borttagna sporrar
- Sporrar på bakbenen
- Päls som till färgen är svart och röd,
musgrå eller brun.
- Medfödd svanslöshet
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen.
FCI nr 101
|